Dela

Allt färre blir arbetslösa, men allt förre kommer också ut från arbetslösheten

Ett stort antal lediga vakanser och samtidigt mycket arbetslösa är inget nytt. Vi har efter 90-talets kris haft en arbetsmarknad som inte klarat av att minska arbetslösheten trots en stor mängd lediga jobb.

Antal sysselsatta och arbetslöshetsgraden

Säsongsjusterat och 12 månders glidande medeltal för antalet sysselsatta Källor: Aktia och Macrobond
Små steg i rätt riktning är ett ganska korrekt sätt att beskriva den finländska arbetsmarknaden. Risken att bli uppsagd har minskat kännbart, långtidsarbetslösheten har börjat sjunka efter en lång uppgång och sysselsättningsgraden har ökat till 69,2 % från bottennivåer på 68 % just efter finanskrisen, men ännu i medlet av 2015 var sysselsättningsgraden 68,6 %. Enligt Eurostats trendserier fanns det i slutet av 2016 2380000 sysselsatta i Finland, ca 10 000 fler än i medlet av 2015. Ökningen i sysselsättningsgraden återspeglar delvis en allt mindre befolkning i arbetsför ålder.

Den säsongsrensade arbetslöshetsgraden har sjunkit och var i april 8,9 % medan den var som högst under sommaren 2015 då den var 9,5 %. Arbetslöshetsgraden sjönk snabbt ända fram till slutet på sommaren 2016, men efter det har arbetslöshetsgraden inte sjunkit, och i mars 2017 såg vi t.o.m. en justering uppåt i arbetslöshetsgraden. Också arbetslöshetens genomsnittliga duration, d.v.s. hur länge man i snitt är arbetslös, har igen vänt uppåt.

Den arbetsföra befolkningen -fördelning

Första kvartalet 2017 Källor: Aktia och Macrobond
Flödena till och från arbetslöshet har minskat kraftigt på sistone.

Flöden till och från arbetslöshet

12 mån glidande medeltal Källor: Aktia och Macrobond
Flödena till och från arbetslöshet har minskat kraftigt på sistone. Det är få som blir arbetslösa, men det är också relativt sett få som kommer ut ur arbetslösheten. Det här pekar på en långsammare omloppshastighet på arbetsmarknaden, vilket kan vara problematiskt på längre sikt emedan stora arbetsmarknadsflöden ofta är ett tecken på större dynamik på marknaden. Den här analysen gäller bara registrerade arbetslösa. Många arbetsplatser fylls med sökande som byter från ett jobb till ett annat och många lediga arbetsplatser lediganslås aldrig.

Antalet arbetslösa som varit arbetslösa under 3 månader har hållits rätt så oförändrad under de senaste 10 åren. Cirka 80000 av de arbetslösa är sådana som rätt så nyligen blivit arbetslösa, den största delen av dessa hittar snabbt ny sysselsättning. Det är speciellt de som varit arbetslösa mellan 4 och 12 månader som ökat sedan 2013 och det finns ca 120000 sådana arbetslösa. De här arbetslöshetsperioderna börjar vara så långa att det inte bara handlar om regelrätt friktionsarbetslöshet som behövs i alla ekonomier utan det återspeglar lågkonjunktur och eventuellt också strukturella förändringar i ekonomin. Denna grupp har dock minskat märkbart under 2016.

Också långtidsarbetslösheten har minskat något sedan toppnivåerna 2016 men fortfarande finns det ca 55000 arbetslösa som varit utan jobb i över ett år och ytterligare 55000 som varit utan jobb i över 2 år. Före finanskrisen låg dessa nivåer under 30000 i båda grupperna.

Sysselsättningsgraden

Säsongsjusterat Källor: Aktia och Macrobond

Finns det osedvanligt mycket lediga jobb just nu?

Arbetslösheten reagerar i Finland inte på önskat sätt på mera lediga jobb. Det här är inget nytt problem. Det har varit ett problem sen 1993.
Under våren har matchningsproblem på arbetsmarknaden diskuterats ivrigt. Antalet lediga vakanser är i Finland högt men samtidigt är antalet arbetslösa också rätt så högt. Detta har väckt diskussionen om problemen på arbetsmarknaden och hur arbetsplatserna och de arbetssökande skall hitta varandra.

Faktum är dock att antalet lediga arbetsplatser inte ens under de svåraste åren efter finanskrisen sjönk till extremt låga nivåer, utan vakansnivåerna i viss utstäckning återspeglar att det fortsättningsvis skapas och förstörs jobb i ekonomin oberoende om vi befinner oss i lågkonjunktur eller ej. I det här avseende skiljer sig de ekonomiska problemen sig från 90-talets kris då mängden vakanser kraschade samtidigt som massarbetslöshet skapades. `

Detta framgår från beveridgekurvan som understryker att vi för tillfället befinner oss i en situation med historiskt mycket registrerade lediga arbetsplatser men arbetslöshetsnivån är fortsatt problematiskt hög. Matchningen, dvs hur jobben och arbetssökandena hittar varandra förbättras då man förflyttar sig mot origo. På en fungerande arbetsmarknad gör Beveridgekurvan cirklande rörelser motsols beroende på konjunkturläge, men i Finland har vi förblivit långt från 80-talet låga nivåer, vilket återspeglar hög strukturell arbetslöshet och problem med matchningen. Det här är dock inte något nytt fenomen även om det tillspetsats på sistone.
Dela